Massagebesök

I dag kom Lena ut för att klämma och känna igenom Sessan och se vad hon kunde ”hitta”.
Sessan tyckte hon var lite skum först, börja peta och knåda så där bara 😉 Men hon skötte sig utmärkt och njöt stundvis till och med.
Hon kände igenom hela kroppen och hittade lite småsaker. Får se om jag kan komma ihåg allting hehe.

Väldig oliksidigt musklad, vänstersidan hade större och spändare muskler (dock ej superspända, hon hade sett mkt värre hehe) . Högersidan mer mjuka muskler (som de ska vara).
Hon var svagast höger bak och vänster fram, diagonalt liksom.
Enda stället hon verkade ha lite mer ”ont” eller obehag var i ”midjan”. Framför höftknölarna liksom. Och det tydde till 99% på att hon troligen fläkt sig/halkat i hagen. Det kan ta lång tid att läka, och hon tyckte reaktionerna visade på att det var i princip läkt men fortfarande ömt. Vi ska massera in arnika gelen vi har där och insidan av högerlåret där hon var röd vid värmescanningen.
Så den ojämna muskligen beror säkerligen på att hon gått lite snett för att kompensera det onda. Sen så har det även med hennes oliksidighet hon ”naturligt”har också. Så vi bör fortsätta koncentrera oss på att muskla på högersidan mer.
Fick lite råd om övningar. Tex. 360graders vändningar (lite westerinspirerat hehe) åt båda hållen och sen tex när man gör volter att man inte bara går runt  i en cirkel utan böjer och sen rakriktar lite efter ett par steg. Typ runt – rakt – runt osv. Svårt att förklara i skrift. Men det tänjer ut den stela vänstersidan.
Och akta att hon inte slänger ut vänsterbogen och ”fuskar” genom att bara vrida in nacken men nosen är lite för rak/utåtställd. Det ska jag kolla nästa gång jag rider, det stämmer säkert!

Men hon kände inte att hon var ”skadad” någonstans, förutom den troliga fläkningen då. Hon var jättetorr och fin i benen tex. och rak i höften.  Hon gav henne lite ultraljudsbehandling för att hjälpa läkningen lite till.
men hon tyckte vi kunde börja rida ”normalt” igen, men lite lugnare än vid vanligt arbete. Lägga in lite trav varje pass och se hur hon reagerar.
Hon sa förresten också att en så oliksidig häst behöver mkt arbete. Och att när man lyckas få dom hyfsat jämna så kan de tappa det jättefort igenom tex genom för lång vila eller så (som nu).

Just ja, hon var lite öm vid sadelläget också, men det släppte jättesnabbt med massage, hade lite knutor. Så hon rekommenderade att massera vid manken/sadelläget innan ridning. Bara med händerna, inget gel eller så.
Hon kollade sadeln också och hon tyckte den satt jättebra 😀

Skulle kontakta henne igen om jag tyckte att det behövdes, men hon trodde det skulle gå bra utan närmare återbesök.

Jätteintressant att se och höra, och skönt att hon inte hittade ngt ”allvarligt”.
Nu är det bara återbesöket på Karlslund kvar sen ska väl allt börja bli normalt igen 😉

//Erika

Förlååååt

Fy vad dålig jag har varit på att uppdatera!

Men det är fortfarande lugn igångsättning som gäller, speciellt innan massören klämt igenom henne på fredag, sen återbesök hos vet. nästa torsdag. Efter det hoppas jag att vi kommer i gång på riktigt!
Har haft lite si och så med inspirationen senaste tiden, så det har varit tur i oturen att vi tagit det lugnt ett tag 😉

I tisdags tömkörde jag en stund på volten. Kallt och ruggigt och smådåligt underlag på volten . En hel del snö, men man trampade lätt ner till isen under 😦 Sessan gillar inte osäkert underlag, och man själv är inte lika stabil då.
Men det gick jättebra till en början. Lugn sessa som strosade på (körde rätt kravlöst). Men så kom Ann och Bubba som skulle fylla på vatten på lösdriften. Hon kikade lite på dom och blev lite okoncentrerad. Och så kom en monsterlastbil som Sessan tyckte var jättefarlig! Hon flög i luften och började trippa runt och lyfta svansen och frusta.
Lugnade sig efter ngt varv, men sen kom en liten bil förbi och då började hon igen.
Jag hooade och pratade lugnt med  bestämt med henne och tillslut lugnade hon ner sig och kunde gå på en volt runt mig igen i lugn takt. Gjorde så några varv, sen gick jag bredvid henne en stund några varv till tills hon var helt cool, då avslutade vi för dagen 🙂
Hon hetsar ju upp sig så dant, och innnan hon lugnat ner sig så är ju allt SÅ farligt! Men sen när hon coolat ner sig så märks det inte ens att hon varit stressad. Sen så gjorde nog underlaget sitt till, hon flyger upp och får inget fäste = hetsar upp sig mer.

Nåja, i går onsdag så var det dags igen. Bestämde mig för att sitta upp för första gången sen jag åkte utomlands! Över en månad sedan alltså! 😀
Inga problem innan, och kunde hoppa upp lätt. Oj vad högt det kändes första stegen! Hon kände nog att jag var ovan för hon studsade till en gång, men då röt jag till, drev på och hon försökte inte igen 😉
Red väl 35 minuter, rätt kravlöst. Men försökte lösgöra och forma henne i båda sidorna och få henne att gå avslappnat.
Lite struttiga steg pga underlaget men hon var lugn och skötsam hela tiden, skönt!Mkt nöjd med årets första ritt 😉

Annars är det väl inte så mkt att tillägga mer än:

Vår underbara fantastiska fina medryttare Nicole har beslutat sig för att ta en paus 😦 Hon var ju med om en olycka för ett tag sedan och efter det har hennes självförtroende inte varit så högt, och hon har haft svårt att hantera Sessan (som så klart känner hennes osäkerhet).
Otroligt tråkigt… det gick ju så himla bra i somras/höstas då de verkligen började bli ett team! Jag hoppas verkligen att hon en dag kommer tillbaka till oss, jag kommer iaf inte skaffa en ny medryttare i första taget 😉

Enda som är bra är att Nicole stannar i stallet, hon ska hjälpa Anna-Lena & co. med deras foderponny som kommer snart! Då mister vi inte henne helt och kan hålla kontakten! Och kanske rida ut i hop? 😀
Vi önskar henne all lycka och tackar för den här tiden! En guldklimp har hon varit!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

//Erika

Nervös häst

kom till stallet ganska sent idag igen, runt 5 tiden hade redan blivit mörkt. sessan var jättelugn i hagen och följde snällt med mig till stallet. jag gjorde i ordning henne och vi gick mot volten. redan då märkte jag att hon var lite stirrig, för det var snöplogar som körde fram och tillbaka på vägen brevid volten. det tyckte inte sessan var trevligt alls dom lät så hemskt och blinkade med sina ljus.

När vi kom in på volten så började jag leda runt henne, jag ville lugna ner henne innan jag satt upp. och efter ett tag sänkte hon huvudet och började slappna av. därefer satt jag upp och började skritta.  i början gick det bra tills snöplogen dök upp igen. blev lite irriterad, hur många gånger behöver man ploga en och samma väg? och sessan skyggade såklart. hon tog ett litet språng åt sidan och stod sedan och darrade. jag satt och väntade tills hon hade lugnat ner sig lite innan jag drev framåt. skrittade ett varv på volten och avslutade därefter ritten.  efter ritten tog jag en liten promenad på grusvägen, intill stallet, då skötte sig sessan duktigt, började andas lite tungt och hon försökte öka takten några gångerpå hemvägen , (bråttom hem) men inte så att jag tappade kontrollen. jag tycker endå att hon skötte sig bra för att vara Sessan 🙂

 

/matilda

Halka!

Igår var det helt sjukt halr! fick nästan problem att hämta sessan. Men till slut kom vi till stallet. Jag borstade och pysslade. Kändes rätt ok och var sugen på att tömköra.

Jag gick själv ut till volten för att känna på marken. Det var stenhårt och snorhalt förutom en liten del mitt på volten.

Jag bestämde mig för att strunta i det och efter lite mer pyssel fick hon gå ut i hagen och göra soraya sällskap. 🙂

/Nicole

En svår dag…

Idag när jag kom till stallet var camilla, jossan och marie där. Vi satt och snackade ganska länge.

Jag gick ut för att hämta sessan. Hon var lugn och sansad, vilket var skönt. Hon fick gå in i boxen för vattnet var fruset i hagen så tänkte att hon skulle vara turstig. Hon var inte alls intresserad så jag tog ut henne i stallgången. Minus satt på tröskeln och spanade ut och sessan agerade som att hon aldrig hade sett en katt tidigare. Jag försökte vända henne men istället för att böja sig gick hon sidled mot mig hela tiden.

Jag föste bort minus och lyckades vända sessan. Men hon stod och tittade bak mot dörren hela tiden. Jag skulle ta av täckena och ville att hon skulle ge mig plats mellan sessan och tavlan, men varje gång hon tog ett steg till höger klev hon tillbaka mot mig medan hon tittade åt andra hållet och struntade helt i att hon höll på att klämma mig mot väggen.

Jag gick och pratade med camilla om att jag tycker det är jättejobbigt när hon är så stressad redan i stallet och när hon inte lyssnar eller respekterar mig. Jag hade tänkt tömköra men jag var osäker på om det var en så bra idè. Det var halt på volten och jag ville inte att hon skulle hålla på och vara på tårna med sådan halka. Camilla erbjöd mig sin hjälp bara för att se hur hon betedde sig ned någon annan.

Så på med utrustning och så körde camilla henne ut till volten. Det började bra meb ganska snart protesterade hon och började stressa upp sig. Camilla fick henne att lugna sig och gick fram och tillbaka uppe vid berget tills hon lugnade ner sig. När hon var lugn avbröt vi och gick till stallet. Hon var ganska lugn men stod med höjt huvud och spejade. Jag försökte få ner hennes huvud men så fort det kom ner åkte det upp igen. Jag höll på så ett bra tag men hon gav sig aldrig utan stred emot hela tiden. Jag satte på ulltäcke (thermo hänger i mjölkrummet) och på med tort regntäcke och sedan släppte jag ut henne i hagen. Några timmar kvar till insläpp och tomt i stallet.

Det var min dag…

/Nicole

Trevliga Sessan

Idag var jag i stallet ganska set vid 5 tiden. var redan mörkt då och ingen annan i stallet.när jag hämtade sessan i hagen så kom hon när jag ropade på henne. skönt att slippa gå runt och leta i en mörk hage. hon skötte sig fint vid all hantering. var lite tveksam till om jag skulle våga rida på volten, var ju som en blank isbana.  började med att leda runt henne och hon verkade inte alls ha något problem med isen. så då satt jag upp och började skritta runt. vi gick igenom lite ridvägar. hon var jätteduktig hela tiden! reagerade inte på bilarna som lyste henne i ögonen när dom körde förbi. hon verkar vara nöjd med att få röra på sig igen efter en lång vila 🙂

 

//matilda

Helt olika dagar.

Jag var ute i onsdags och hon var som en helt annan häst. Jag tömkörde och hon var så lugn och fin. Hon reagerade inte uppe vid berget eller någonting. Var jätteskönt att se.

I stallet reagerade hon inte när jag kände och klämde.

Så var det igår, lördag. Vi skulle gå till ridhuset med rambo, sheeba och mach. Jag tänkte att jag skulle rida lite i ridhuset men ville leda dit bort så hon fick värmas upp.

Vi gick genom sommarhagen för att slippa gå den hala vägen. Det var ganska jobbigt att gå med henne för hon stressade upp sig och ville gå så nära rambo som möjligt. Det var lite obehagligt på hala och smala partier då hon bara drar vidare ned mig. Nen det gick rätt ok.

När vi kom bort till hammarbys hage insåg anna att hon inte kunde öppna staketet helt. Så vi skulle gå tillbaka. Det gick rätt ok att vända men hon gick på mkt mer än hon hade gjort. Vi skulle upp för en liten kulle och när vi kom upp hände något. Hon bara tvärstannade och ställde sig som en hund som vill leka. Ner med framdelen och bara vibrerar. Jag försökte få ur henne ur det genom att vända henne men hon stressade upp sig och höll på att trampa över mig. Medan hon går runt så drar hon tyglarna till sig och jag hamnar i slutet, precis som när jag blev sparkad. Jag fick runt henne på nytt och lite närmre men jag sade att jag inte vågar hantera henne när hon är så nervig. Anna kom fram och tog henne men hon ville att jane skulle ta henne. Så jag tog mach och jane tog sessan och så fortsatte vi att gå. Jag gick upp med mach på kullen eftetsom han inte hade kommit så långt och då gör han pecis samma sak. Han blir jätterädd. Jag sade till anna att hon gärna fick ta honom och det gjorde hon. Så jag gick efter lite bakom och jag såg och hörde att jane blev förbannad på sessan när hon forsökte gå framför och på jane.

Det känns så frustrerande och jobbigt att jag inte kan hantera henne i alla situationer och det känns obehagligt när hon är en sådan tickande bomb som kan explodera så plötsligt…

Imorgon tänkte jag tömköra igen så får vi se hur det går. En ny dag, nya möjligheter…

/Nicole

Dagens uppdatering

Nu kommer torsdagens uppdatering innan onsdagens, men det är Nicole som är så seg 😉 Vet iaf att det gick superbra för dom i går så väntar spänt på blogginlägg! 😀

Jag var ute idag på fm och kom till ett regnigt, ruggigt och strömlöst stall. Mockade åt Sessan och Rambo i mörkret (fortfarande inte kommit ngt spån, nu börjar det bli tunnt i boxen…) och svårast var ju Rambos torvbädd 😉 hoppas jag fick ut det mesta!
Sen fick Sessan stå en stund inne på stallgången, det var inte helt kolsvart och hon brydde sig inte ett dugg över att det inte var upplyst. Hade tänkt tömköra lite lätt för att se hennes gång, men spöregnet gjorde att jag ville inte ta av henne naken så jag lade på torra täcken och gick en sväng + lite ledarskap på volten.
Enkel övning: vi gör halt. Sessan ska stå stilla vad jag än gör framför henne (dvs, tar jag ett steg fram eller åt sidan så ska hon ändå stå kvar). Hon fixa det rätt bra. Ibland kom ett litet steg, men då sa jag Nej! och backade henne ett steg tillbaka.
Hade också en ngt höjd hand i noshöjd som jag även höll emot med om hon verkade vilja följa efter. Hon fattade rätt fort.
Funkade även i skritt sen, hade en ngt höjd hand med grimskaftet i framför henne, och hon höll sig bra bakom.
Men som vanligt försöker hon ju så klart att göra tvärtemot 😉 Små smygande steg eller så hehe.
Så dessa enkla övningar gör nog mer nytta än man kan tro.
Annars var hon en glad och nöjd häst! Klämde lite i på länden, baken men fick ingen större reaktion. Enda var när jag kom in lite mer på insidan av låret. Men det var mkt minder reaktion där än innan, och som sagt ingenting på ovansidan!
Nu verkar ju kortisonen ett tag, det är väl när det ”går ur” som det blir intressant att se.
Om ca två veckor ska vi ta ut massör som får känna igenom henne, så får vi se! Men det ser ljust ut! 😀

/Erika

Idag åkte vi till veterinären!

Idag åkte vi till veterinären i Karlslund. Jag var i stallet ca 07.15 och då var anna-lena redan där och försökte koppla på släpet. Vi lirkade lite och till slut fick hon till det. Sessan och Hampus hade fått lite morgonhö och efter en liten borstning och påklädning av transportskydd och reflexer på benen var det dags för lastning. Erika hade inte kommit ännu så jag fick gå in med Sessan. Det var lite spännande att få lasta men hon gick in så snällt. Tvekade lite men efter lite smack och lockande gick hon fint in. Hampus tvekade en millesekund men sedan gick han så snällt in han med.

-Hampus, vet du vart vi ska? Vet du vad som kommer hända??

– Ja… Du får se… (Moahahaha…)

Erika kom medan vi lastade så vi plockade bara på oss allt vi behövde som täcken, träns, longerlina, delta och borste. Sedan hoppade jag och Anna-Lena in i hennes bil och Erika och Jane åkte i bil bakom. Sessan verkade ha liite svårt att hitta balansen idag men hon kanske var lite morgontrött. Men vi hörde att hon trampade om i svängarna. Väl framme lastade vi av och sessan spanade in läget och gnäggade högt så att alla skulle höra att hon var där. Vi lånade box och satte in henne. Täcket bytte vi på en gång för hon var ganska svettig efter resan. Lite stressande och jobbigt.

– Ska vi åka hem nu?

Vi lät dem vila sig medan vi gick och kollade när veterinären kollade på första hästen. Efter ca 30 min gick vi för att hämta sessan. Hon var lite fundersam över vart hon skulle men var med på noterna. Vi fick gå in i ett annat stall där veterinären fick bekanta sig med sessan och vi fick berätta vad problemet är. Sessan spanade in det nya stallet och var på helspänn…

– Som ledarhäst håller jag koll på faror… Man vet aldrig vart de kan vara.

Vi fick gå ut och Erika ledde Sessan fram och tillbaka på en grusad väg. Sessan hade fokus på mycket men lite på Erika. Vid ett tillfälle höll Sessan på att dra över Erika. En man som jobbade där fick hjälpa till. Sessan är uppvuxen med män och särskilt de som visar att de bestämmer, så när han tog skaftet lugnade hon sig väldigt mycket och hade full koll på honom. Efter några vändor fram och tillbaka gick vi in i ridhuset.

I ridhuset gick det sådär. Hon har ju ganska svårt att hålla ett lugnt och jämt tempo, det är skritt eller fullt ös. Efter ett tag kom hon på att det var en häst på andra sidan ridhuset som också sprang runt och tittade tillbaka på henne. Svårt att förklara för henne att det är en spegel och att hon bara ser sin spegelbild…

Efter det gick vi ut och fick longeras på hårt underlag och till sist böjprov. Hon klarade sig finfint rakt igenom, inga markeringar eller någonting. Vi gick tillbaka in i stallet där hon blev känd och klämd på.

Vad kom vi fram till? Att hon är frisk! Ev. har hon skadat någon muskel eller haft en inflammation i någon muskel. Kan tydligen ta upp emot 6 veckor innan det läker. Hon blev däremot sprutad med cortison i ryggen som kan hjälpa läkning och få små spänningar att släppa i ryggen.

Nu ska vi skritta henne i 2-3 veckor sen ska vi tillbaka och göra ultraljudsbehandling. Sen får vi väl se om vi kan sätta igång helt och hållet. Visst var det så de sa?

Tack för en spännande och mysig dag full av nya erfarenheter!

/Nicole

Lastträning!

I fredags träffades jag, Erika och Anna-lena för att lastträna sessan. Vi ska till karlslund på tisdag och då är det skönt att veta att det går bra att lasta. Tidigare har tydligen problemet varit att hon inte backar ut…

Vi var nyfikna över hur det skulle gå denna dag. Vi körde hela grejen så vi satte på lastskydd och gick ut till transporten. Erika gick med sessan förbi transporten två gånger så sessan fick se transporten med båda hjärnhalvor.

Sen vände de upp för att gå in. Sessan ville lukta på spången och var inte helt säker på att hon tyckte att det var en bra idé. Men Erika smackade lite och sen gick det jättebra. Anna-lena fick hjälpa med en liten knuff på baken när sessan stannade lite utanför men sessan svarade på det och tog ett steg in.

Häst spändes fast och spång stängdes.  Sen hoppade vi in i bil och åkte ett var runt hagarna Och sen var vi tillbaka. När vi öppnade dörren framtill var sessan vit om mulen för allt frust och pust. När allt var öppnat skulle det börja backas. Sessan funderade ordentligt på om hon tyckte att det var en så bra idé.  Men efter lite övertygande av Erika stapplade hon osäkert ut. Massor av beröm och smaskigheter.

De vände runt och gick in igen bara för att backa ut. Nu behövdes inte så mkt övertygande utan hon gick ut ganska på en gång.  Hon såg nästan stolt ut över sig sjäv när hon kom ut. Massor av kärlek och beröm. 

Duktiga sessan!!!

Vi ska lasta i god tid på tisdag men det känns riktigt bra. Jag ska följa med och det ska bli riktigt kul!!! 

/Nicole