Fantastiska dagar!

jag har varit lite lat med att blogga så ber om ursäkt för det .. 😉

Nu har jag som sagt kommit igång med ridningen. sessan har skött sig så bra! vi har ridit ut nästan varje dag, och konditions ridit regelbundet. hon vande sig så snabbt vid allt nytt, så det är helt otroligt. motorcrossar, helikoptrar, bussar, kor mm. inga problem! hon känns nästan som en helt annan häst. en dröm att rida helt enkelt.  snart är vi nog redo att prova på distans 😉

det enda vi egentligen behöver jobba på är att rida ihop med andra hästar. för Sessan blir så osäker då! hon går envist tätt i rumpan på den andra hästen och lyssnar inte på mig. och om den andra hästen skyggar för någonting så gör sessan också det. även om det är något hon annars aldrig har brytt sig om.

jag har masserat sessan efter ridpassen och tycker att hon verkar mer avslappnad. hon bråkar inte  när jag håller på med hennes bakben eller kratsar hovarna. hoppas att hon är lugnare vid skoningen den här gången. det återstår att se.annars får jag ta hit en riktig massör/equiterapeft

i stallet har hon verkligen lugnat ner sig. hon har inte försökt slita sig eller  störta ut. och det är så skönt. dessutom har hon slutat stressbajsa och dom senaste gångerna har hon inte gjort ifrån sig alls i stallgången. 🙂

den 2 juni flyttas hästarna till sommarhagen. det ska bli så härligt för sessan!

/matilda

Min tid med Sessan (Erika)

Nu när jag inte har Sessan hos mig längre så kan man börja minnas och se tillbaka till hur vi haft det och vad vi gjort.

Det har gått framåt, och bakåt. Ofta har man känt att för varje steg man tagit framåt har man gått två bakåt. Eller nej, tvärtom mera faktiskt. Två steg framåt ett steg tillbaka 🙂
Alltid när vi har kommit i god form och allt känts bra så har ngt inträffat. En skada, tapp av medryttare, graviditeter mm.
Eller det lilla enkla: två dagar med fantastiska ridpass efterföljs av ett dåligt och det känns som man är på ruta ett igen. Sen vänder det lika snabbt igen. Det är lite Sessan i ett nötskal. Man får verkligen ta dagen som den kommer, en toppritt ena dagen kan likväl efterföljas av en stressad häst där passet gått åt att få henne i någorlunda samlad form i skritt.

Men det har varit lite tjusningen med henne också! Ingen dag är sig lik, hon är verkligen personlig och man känner verkligen när hon har en bra dag, eller en mindre bra. Man får ofta påminna sig om att även om det gått uselt med ridningen en dag så kan det vända lika snabbt igen. Det kan blåsa, regna, vara kallt, hon har sett en älg, en hästkompis har flyttat – you name it –  och då kan hon ha en riktigt dålig dag. Inget att ta personligt utan det lär man sig efter ett tag, att ta en dag i taget 🙂

Hur har då våra år tillsammans varit, snabbt summerat?

3/7 – 06 kl 01.40 kommer Sessan till solvalla travbana med en busstransport från Haparanda. Där  möts hon upp av mig och Sussy (som jag är evigt tacksam, efter all hjälp med transporter och träningar) och vi tar henne med oss till Utilda Gård, vårt första stall.
Eftersom det var betessäsong så fick hon mest skrota i hagen första tiden. Träna på att ta in från hagen, att stå stilla vid skötsel och att ledas på volten. Hon var mkt flockbunden i början och stressad i stallet när hon inte såg sina kompisar.
Jag fick mkt hjälp av Sussy i början men övningar från marken och sedan från ryggen. Ville ta det lugnt med utbildningen, inte stressa med någonting. Målet var att börja rida lektion till hösten.
Märkte direkt att Sessan hade ett hjärta av guld, men en mkt vaken häst som ville ha kontroll på läget hela tiden.
Grundutbildningen kom sen igång och det gick riktigt bra att lära henne det grundläggande. Hon vill alltid göra sitt bästa!

Vår första sommar tillsammans

2007 var det fokus på lektionsridning och det grundläggande. Enda avbrottet blev i början på året då jag blev sparkad på låret, med broddad sko… AJ! Så det blev ingen ridning på ett tag. Men efter det så kom vi i gång bra och ridningen flöt på jättebra och Sessan var fin att hantera och lugn i stallet!

Lektionsridning med Sussy

2008 startar med att Sessan börjar rymma ur hagen och vara rätt jobbig. Första gången jag börjar misstänka att Sessan inte riktigt gillar vintern… Hon blir som en annan häst då! Dock fungerade ridningen bra under rymningsperioden.
Men jag känner att Sessan inte trivs och efter en hel del incidenter på Utlida så beslutar vi att flytta!
Vi hittar ett jättemysigt stall hos Camilla, Högsta gård. Trivs från första dagen, och: Sessan rymmer inte en enda gång!
Hon stormtrivs, liksom jag, och är lugnare än någonsin i stallet, trots att hon ej ser sina kompisar!
Pga flytt etc så har lektionsridningen hamnat på is, men började igen på försommaren. Och det funkade fint!
Sen blev det en del vila på sommaren igen pga semesterar, men på hösten rider både jag och Matilda lektion för Sussy igen. Men så kom vintern igen, mkt vila pga tidsbrist och för att medryttaren Sabina slutade hos oss.

I vårt livs form 2008

2009 börjar vi rida på ordentligt igen, bla mycket uteritter! Men som vanligt kommer ngt i vägen, i februari upptäcker jag att jag är gravid. Så ridningen trappas ner. Får en fin medryttare i Zandra som är till stor hjälp dock!

Sen fick jag min Chelsea, tyvärr tar småbarn mkt tid, så min ridning kommer inte riktigt igång som jag vill. Jag försöker få tid, men när jag väl är i gång igen så är det ändå bara ungefär 3/dgr i veckan jag rider. Zandra slutar också som medryttare och ett tag står vi utan och då händer det inte mkt på ridfronten. Sessan tar det dock bra, hon har aldrig blivit särskilt påverkad av vila, mer än att hon tappar i muskeler och kondis så klart.

Gravidridning 😉

När Nicole kommer till oss som medryttare och Chelsea börjar på dagis så rids det mkt mer. Sessan vilar kanske 1-2 dagar bara och hon är jättefin! Sommaren 2011 tävlar vi till och med med fin reslutat, både jag och Nicole. Då känns det jätteroligt och bra.
Sen kommer hösten och vintern igen. Sessan går in i sitt vinterhumör, jag rider inte lika mkt och Nicole blir sparkad. Och jag känner mer och mer att jag inte hinner med så mkt som jag skulle vilja, för Sessans skull främst. Och när underbara Nicole slutar så känns det jättetrist.

 Jag och Sessan tävlar

Så kommer Matilda med förslaget om att ta över Sessan själv.. och det känns så rätt!
Jag hade säkert, ännu en gång, kommit i gång igen med ridningen och fått Sessan fin till sommaren, som alla andra år. Men det kändes så rätt att låta Matilda ta över. Mer ambitioner, bättre framtidsutsikter… Helrätt helt enkelt.
Jag tänker på dom ofta ofta, men nu behöver jag inte ha dåligt samvete längre för att jag inte kan ge 100%, varken till Sessan, familjen, jobbet eller mig själv.
Sessan har det bra, Matilda älskar henne över allt annat, det gör jag med och hon kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Vi har haft så mkt kul, jag har lärt min ofantligt mkt och det kommer jag alltid bära med mig.
Det är mkt jobb med en egen häst, och jag kunde tyvärr inte kombinera det med familjelivet som jag hade önskat. Så är det ibland 🙂

Tack till alla jag lärt känna genom att ha häst!
Camilla, Mari och alla andra på Högsta.
Lasse vår underbara hovslagare.
Sussy mitt stöd och min mentor de först åren!
Sabina, Zandra och Nicole – våra underbara medryttare genom åren!
Och alla andra jag inte nämnt 😉

Vi ses snart igen!

//Erika

DUKTIGA Sessan!

Nu har jag äntligen börjat rida. i förregår satt jag upp för första gången här i Akalla. Trots vädret så var Sessan hur lugn och fin som helst. hon verkade också ha längtat efter att få komma igång. 🙂 hon var så duktig i alla gångarter ock lyssnade på mig. kändes verkligen kanon! Tycker heller inte att hon haltade eller kändes konstig. Jag red ca. 45 min.

Efteråt masserade jag hennes stela delar. Sessan verkade uppskatta det, för hon slutade skrapa med frambenet och stod stilla med spetsade öron. förövrigt så har hon verkligen lugnat ner sig i det nya stallet, hon har slutat protestera vid insläpp och är lättare att hantera nu.

Så igår var det dags för steg nr. 2. Utritt!

Jag satt upp på stallplan och började skritta mot vägen, vi skulle till Hanstaskogen. Sessan skrittade på lugnt och avslappnat och reagerar varken på cyklister/bilar, eller andra som rörde sig på vägen. dessa kunde passera alldeles intill henne utan att hon ens lyfte huvudet för att stirra. allt går fint tills vi kommer till skogen. där möter vi en å med en liten slinga rinnande vatten. enligt sessan är ju vatten= livsfara, så hon vägrar att sätta hoven i det. efter att ha tvekat och trampat runt på stället ett tag, så tar hon sats och hoppar jämfota över ån. så fortsätter ritten på en något förnärmad häst 🙂 hon släpper det dock snabbt så det var inget problem.

och jag är så stolt över Sessan! så duktig hon är 🙂 jag kan inte ens beskriva hur glad jag är övr att ha henne hos mig.

nu har jag dessutom börjat leta medryttare. det är en tjej som ev. kommer och provrider någon dag snart så får vi se om det blir något 🙂

 

/matilda

inte kul att bli fotad? 🙂

 

Uppdtering igen

idag var jag tidigt hos sessan, det var dags att sko henne för första gången här i akalla. 🙂 hon följde snällt med mig till stallet  och stod stilla i gången medan jag ryktade. snart därefter kom hovslagaren (Johanna) så sessan behövde inte vänta så länge. när johanna rullade fram sin vagn och började plocka med verktygen så blev sessan orolig och började slingra sig och skrapa med  framhoven.

sedan skulle alltså bakhovarna fixas först. det visade sig bli en lång och svår process. sessan ville verkligen inte! hon slet sig loss från johanna, och slingrade sig från den ena sidan till den andra. så stressbajsade hon över hela gången. men tillslut, efter mycket om och men,  verkades hovarna och dom nya skorna spikades på. sedan var det dags för framhovarna. då skötte sig sessan finfint. hon försökte inte ens med några dumheter, utan stod helt stilla och avslappnat. efter ca 2 timmar var allt färdigt.  johanna hade gjort ett jättefint och noggrant jobb, och hovarna såg så fina ut efteråt 🙂

 

johanna trodde att anledningen till att sessan protesterade så mycket vid hantering av bakhovarna kunde bero på  spänningar i rygg/bakknän, så det skulle vara värt att kolla upp.  så jag får se till att någon kommer hit och tittar på henne snart

 

/matilda

Sparkad, men framsteg?

Både igår och idag har det varit riktigt kallt och blåsigt väder. och särskilt igår var sessan särskilt stressad. det var väldigt jobbigt att hantera henne för att det kändes som att hon skulle få ett ordentligt nervryck när som helst. så hände någonting som jag inte alls var beredd på skulle hända. När  jag skulle leda henne så  hamnade jag  för en stund lite för långt bak på sessan, och hon riktade en spark mot mig. den tog högt uppe på låret, vid höften. Det gjorde grymt ont och jag skrek till. men efter en stund så lade sig smärtan såpass att jag kunde halta iväg med sessan till hagen. det var som om sessan skämdes lite, för hon försökte inte ens dra iväg med mig igen.

och idag hade jag eftermiddagsfodring, mitt ben kändes såpass ok att jag kunde klara det, även om det gjorde ont . däremot var jag lite oroig över att sessan skulle börja fjolla sig igen. för nu skulle jag inte kunna bråka med henne. men hon följde lugnt och snällt med mig till stallet! jag tror att det kalla regniga vädret som bidrog, morgonfodraren hade inte täckt sessan som hon skulle så sessan hade stått naken  i stormen idag!, men jag hoppas att hon äntligen har börjat vänja sig vid den nya platsen och förstått att det inte är någonting farligt. i stallet satte jag fast henne i gången, märker att hon är lugnare där än i boxen. jag ryktade och täckte henne och inte en gång protesterade hon mot någonting jag gjorde. sedan följde hon mig duktigt till hagen.  ikväll skulle bli hennes sista kväll med bästisen , för i morgon åker hon iväg på unghästbete. stackars sessan..

i morgon kommer också Erika och besöker oss. så hoppas att sessan är lika duktid då.

/matilda

De första dagarna.

Nu har jag haft morgonfodring dom första dagarna. och igår så släpptes Sessan i den stora hagen tillsammans med dom andra stona. Sessan var överlycklig att få sträcka på benen för första gången, efter att ha stått stilla så länge. först brydde hon sig inte ens om dom andra hästarna utan rusade och skuttade runt i hagen som en galning. dom andra hästarna tittade lite förvånat efter henne 🙂 när hon hade sprungit klart så ställde hon sig lugnt och åt sitt morgonhö.  så har hon fått en bästis också, 2 åriga Nexie, dom två går alltid tätt intill varandra i hagen. dom fann varandra redan från början och är väldigt tajta.

 

nu har det däremot varit strul i stallet med sessan, då hon helt enkelt inte vill gå in! har man inte hingstkedja över nosryggen när man leder henne så tvärvänder hon vid stalldörren och rusar tillbaka tilll hagen. när man väl lyckats få in henne i stallet så står hon och stressvettas och slingrar sig nervöst.  jag tror att det kan ha att göra med att hon  inte är van vid så lång boxvistelse som dom har här, här är det insläpp redan vid 4.30-5.  på eftermiddagen. så är det ju fortfarande lite nytt och otäckt. jag hoppa att hon hinner vänja  sig innan den 8 maj, då hovslagaren kommer.

men utanför stallet är hon hur lugn och snäll som helst att hantera. och igår ledde jag henne på ridvolten för första gången. hon var superduktig  och höll fokus på mig hela tiden. jag kunde även leda henne i trav utan att hon försökte rusa. motorcrossarna är heller inget problem längre, 1 enda gång skyggade hon i början, nu märker hon dom knappt 🙂

efteråt satt vi i solen och kelade, jag är så glad över att ha henne hos mig, min underbara häst, hon är verkligen värd allt jobb och alla tidiga morgnar . 🙂

ang. stallfolket så finns det faktiskt några trevliga personer med, som inte var med första dagen när vi kom. det tycker jag är riktigt skönt att ha några här som man kan prata avslappnat och spontant med. jag var väldigt oroad i början, och visst har det varit en hel del onödigt tjaffs med b la. Eva men det gäller att bara bestämd och stå på sig. jag pratade med ulrika idag,  och hon skulle höra av sig så fort boxplatsen  blir ledig, hon hade intelyckats få tag på tjejen med foderhästen än, men skulle försöka fixa det till i morgon.

/matilda