Min tid med Sessan (Erika)

Nu när jag inte har Sessan hos mig längre så kan man börja minnas och se tillbaka till hur vi haft det och vad vi gjort.

Det har gått framåt, och bakåt. Ofta har man känt att för varje steg man tagit framåt har man gått två bakåt. Eller nej, tvärtom mera faktiskt. Två steg framåt ett steg tillbaka 🙂
Alltid när vi har kommit i god form och allt känts bra så har ngt inträffat. En skada, tapp av medryttare, graviditeter mm.
Eller det lilla enkla: två dagar med fantastiska ridpass efterföljs av ett dåligt och det känns som man är på ruta ett igen. Sen vänder det lika snabbt igen. Det är lite Sessan i ett nötskal. Man får verkligen ta dagen som den kommer, en toppritt ena dagen kan likväl efterföljas av en stressad häst där passet gått åt att få henne i någorlunda samlad form i skritt.

Men det har varit lite tjusningen med henne också! Ingen dag är sig lik, hon är verkligen personlig och man känner verkligen när hon har en bra dag, eller en mindre bra. Man får ofta påminna sig om att även om det gått uselt med ridningen en dag så kan det vända lika snabbt igen. Det kan blåsa, regna, vara kallt, hon har sett en älg, en hästkompis har flyttat – you name it –  och då kan hon ha en riktigt dålig dag. Inget att ta personligt utan det lär man sig efter ett tag, att ta en dag i taget 🙂

Hur har då våra år tillsammans varit, snabbt summerat?

3/7 – 06 kl 01.40 kommer Sessan till solvalla travbana med en busstransport från Haparanda. Där  möts hon upp av mig och Sussy (som jag är evigt tacksam, efter all hjälp med transporter och träningar) och vi tar henne med oss till Utilda Gård, vårt första stall.
Eftersom det var betessäsong så fick hon mest skrota i hagen första tiden. Träna på att ta in från hagen, att stå stilla vid skötsel och att ledas på volten. Hon var mkt flockbunden i början och stressad i stallet när hon inte såg sina kompisar.
Jag fick mkt hjälp av Sussy i början men övningar från marken och sedan från ryggen. Ville ta det lugnt med utbildningen, inte stressa med någonting. Målet var att börja rida lektion till hösten.
Märkte direkt att Sessan hade ett hjärta av guld, men en mkt vaken häst som ville ha kontroll på läget hela tiden.
Grundutbildningen kom sen igång och det gick riktigt bra att lära henne det grundläggande. Hon vill alltid göra sitt bästa!

Vår första sommar tillsammans

2007 var det fokus på lektionsridning och det grundläggande. Enda avbrottet blev i början på året då jag blev sparkad på låret, med broddad sko… AJ! Så det blev ingen ridning på ett tag. Men efter det så kom vi i gång bra och ridningen flöt på jättebra och Sessan var fin att hantera och lugn i stallet!

Lektionsridning med Sussy

2008 startar med att Sessan börjar rymma ur hagen och vara rätt jobbig. Första gången jag börjar misstänka att Sessan inte riktigt gillar vintern… Hon blir som en annan häst då! Dock fungerade ridningen bra under rymningsperioden.
Men jag känner att Sessan inte trivs och efter en hel del incidenter på Utlida så beslutar vi att flytta!
Vi hittar ett jättemysigt stall hos Camilla, Högsta gård. Trivs från första dagen, och: Sessan rymmer inte en enda gång!
Hon stormtrivs, liksom jag, och är lugnare än någonsin i stallet, trots att hon ej ser sina kompisar!
Pga flytt etc så har lektionsridningen hamnat på is, men började igen på försommaren. Och det funkade fint!
Sen blev det en del vila på sommaren igen pga semesterar, men på hösten rider både jag och Matilda lektion för Sussy igen. Men så kom vintern igen, mkt vila pga tidsbrist och för att medryttaren Sabina slutade hos oss.

I vårt livs form 2008

2009 börjar vi rida på ordentligt igen, bla mycket uteritter! Men som vanligt kommer ngt i vägen, i februari upptäcker jag att jag är gravid. Så ridningen trappas ner. Får en fin medryttare i Zandra som är till stor hjälp dock!

Sen fick jag min Chelsea, tyvärr tar småbarn mkt tid, så min ridning kommer inte riktigt igång som jag vill. Jag försöker få tid, men när jag väl är i gång igen så är det ändå bara ungefär 3/dgr i veckan jag rider. Zandra slutar också som medryttare och ett tag står vi utan och då händer det inte mkt på ridfronten. Sessan tar det dock bra, hon har aldrig blivit särskilt påverkad av vila, mer än att hon tappar i muskeler och kondis så klart.

Gravidridning 😉

När Nicole kommer till oss som medryttare och Chelsea börjar på dagis så rids det mkt mer. Sessan vilar kanske 1-2 dagar bara och hon är jättefin! Sommaren 2011 tävlar vi till och med med fin reslutat, både jag och Nicole. Då känns det jätteroligt och bra.
Sen kommer hösten och vintern igen. Sessan går in i sitt vinterhumör, jag rider inte lika mkt och Nicole blir sparkad. Och jag känner mer och mer att jag inte hinner med så mkt som jag skulle vilja, för Sessans skull främst. Och när underbara Nicole slutar så känns det jättetrist.

 Jag och Sessan tävlar

Så kommer Matilda med förslaget om att ta över Sessan själv.. och det känns så rätt!
Jag hade säkert, ännu en gång, kommit i gång igen med ridningen och fått Sessan fin till sommaren, som alla andra år. Men det kändes så rätt att låta Matilda ta över. Mer ambitioner, bättre framtidsutsikter… Helrätt helt enkelt.
Jag tänker på dom ofta ofta, men nu behöver jag inte ha dåligt samvete längre för att jag inte kan ge 100%, varken till Sessan, familjen, jobbet eller mig själv.
Sessan har det bra, Matilda älskar henne över allt annat, det gör jag med och hon kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Vi har haft så mkt kul, jag har lärt min ofantligt mkt och det kommer jag alltid bära med mig.
Det är mkt jobb med en egen häst, och jag kunde tyvärr inte kombinera det med familjelivet som jag hade önskat. Så är det ibland 🙂

Tack till alla jag lärt känna genom att ha häst!
Camilla, Mari och alla andra på Högsta.
Lasse vår underbara hovslagare.
Sussy mitt stöd och min mentor de först åren!
Sabina, Zandra och Nicole – våra underbara medryttare genom åren!
Och alla andra jag inte nämnt 😉

Vi ses snart igen!

//Erika

Sessans nya liv

Inom en snar framtid kommer både Sessans, mitt och Matildas liv förändras ganska rejält.
Vi har beslutat att Matilda ska ta över ansvaret över Sessan, vilket då medför att hon behöver ha Sessan närmare sitt hem.
Vi började diskussionerna för kanske en vecka sedan, men jag kände direkt att det skulle vara en jättebra lösning!
Matilda tar snart studenten och känner att hon vill och kan ha Sessan på heltid nu, vilket har varit en omöjlighet tidigare pga skola och resväg. I
Hon vill träna regelbundet för att sedan kunna tävla. Detta medför mer aktivitet och arbete för Sessan, mer än jag känner att jag kan ge henne för tillfället när jag har Chelsea att tänka på, och hon kommer alltid att komma först.
Och Matildas härliga entusiasm när vi diskuterat detta smittade av sig på mig, så jag känner verkligen att detta kommer att bli jättebra!

Jag kommer att sakna Sessan ngt fruktansvärt, men jag vet att hon kommer vara i goda händer och att hon kommer ha det roligt! Ridas varje dag både på bana och i fin natur… det kan bara bli bra!
Nästan värre är det att skiljas från Högsta där vi trivts så väldigt bra sedan dag ett. Är så tacksam över att ha fått stå där alla dessa år och träffat så många fina människor!
Men den dagen kommer alltid då man måste ta hårda beslut… och detta beslut känns ändå så rätt!

Vi vet inte när flytten blir, egentligen har vi ingen brådska och vi har alldeles nyligen bestämt detta. Men nu har det dykt upp lediga platser i närheten av Matilda (Akalla närmare bestämt) som verkar bra.  Så det vore dumt att missa chansen till en plats. En sån nära plats ger Matilda alla möjligheter i världen att vara hos Sessan varje dag!
Så det kan komma att gå väldigt fort, ev med en flytt redan i slutet på april!

Jag vill redan nu passa på att tacka gamla och nuvarande stallkamrater för tiden vi haft tillsammans. Vi kanske inte har setts så mkt eftersom jag mest varit i stallet på förmiddagarna, men saknaden blir stor.
Jag kommer även minnas alla medryttare vi haft genom tiderna (Sabina, Zandra och Nicole), vår underbara hovslagare kommer jag sakna så… Sussy som var ett sånt stort stöd i flera år i början av vår tid med Sessan är jag evigt tacksam…

Jag försvinner ju inte från jordens yta, men hästkontakterna försvinner ju sakta med säkert när man inte har ngn häst längre!

Men nu så är ingenting klart ännu, det kan gå fort, det kan ta tid. Just nu vet vi inte.
Håller er uppdaterade här så klart! 😀

Kram Erika

Ridschema

Folk kanske är nyfikna på hur mkt vi rider Sessan nu när vi inte har ngn medryttare längre?

Schemat är lagt som nedan,sen kan ju alltid någonting inträffa så det ändras. Tex om Chelsea är sjuk och måste vara med mig. Jag rider inte när hon är med, om ngt skulle hända mig tex så står hon där ensam. Inte värt det!

Måndag – vilodag
Tisdag -ridning Erika
Onsdag – ridnig Erika
Torsdag – vilodag
Fredag – ridning Erika
Lördag – ridning alt vilodag
Söndag – ridning Matilda

 

Så hon rids minst 4 ggr i veckan, ibland 5 vilket är det optimala.
Men jag känner inte att vi kan ta in ngn ny medryttare för tillfället. Jag vet att det skulle funka fint till vårkanten/sommaren. Men sedan kommer vintern igen och hon kommer börja jävlas… det har skett med alla medryttare hittills… Så vi måste försöka bena ut det först, varför hon gör så?
Om Nicole skulle vilja komma tillbaka är dock dörren vidöppen! 😀
Jag själv har inte möjlighet att rida fler dagar i veckan, för mig är familjen viktig. Kan jag inte rida på förmiddagen så blir det ingenting alls. På kvällen vill jag träffa min dotter 😉

Så nu vet ni om ni undrat 😉
/Erika

Förlååååt

Fy vad dålig jag har varit på att uppdatera!

Men det är fortfarande lugn igångsättning som gäller, speciellt innan massören klämt igenom henne på fredag, sen återbesök hos vet. nästa torsdag. Efter det hoppas jag att vi kommer i gång på riktigt!
Har haft lite si och så med inspirationen senaste tiden, så det har varit tur i oturen att vi tagit det lugnt ett tag 😉

I tisdags tömkörde jag en stund på volten. Kallt och ruggigt och smådåligt underlag på volten . En hel del snö, men man trampade lätt ner till isen under 😦 Sessan gillar inte osäkert underlag, och man själv är inte lika stabil då.
Men det gick jättebra till en början. Lugn sessa som strosade på (körde rätt kravlöst). Men så kom Ann och Bubba som skulle fylla på vatten på lösdriften. Hon kikade lite på dom och blev lite okoncentrerad. Och så kom en monsterlastbil som Sessan tyckte var jättefarlig! Hon flög i luften och började trippa runt och lyfta svansen och frusta.
Lugnade sig efter ngt varv, men sen kom en liten bil förbi och då började hon igen.
Jag hooade och pratade lugnt med  bestämt med henne och tillslut lugnade hon ner sig och kunde gå på en volt runt mig igen i lugn takt. Gjorde så några varv, sen gick jag bredvid henne en stund några varv till tills hon var helt cool, då avslutade vi för dagen 🙂
Hon hetsar ju upp sig så dant, och innnan hon lugnat ner sig så är ju allt SÅ farligt! Men sen när hon coolat ner sig så märks det inte ens att hon varit stressad. Sen så gjorde nog underlaget sitt till, hon flyger upp och får inget fäste = hetsar upp sig mer.

Nåja, i går onsdag så var det dags igen. Bestämde mig för att sitta upp för första gången sen jag åkte utomlands! Över en månad sedan alltså! 😀
Inga problem innan, och kunde hoppa upp lätt. Oj vad högt det kändes första stegen! Hon kände nog att jag var ovan för hon studsade till en gång, men då röt jag till, drev på och hon försökte inte igen 😉
Red väl 35 minuter, rätt kravlöst. Men försökte lösgöra och forma henne i båda sidorna och få henne att gå avslappnat.
Lite struttiga steg pga underlaget men hon var lugn och skötsam hela tiden, skönt!Mkt nöjd med årets första ritt 😉

Annars är det väl inte så mkt att tillägga mer än:

Vår underbara fantastiska fina medryttare Nicole har beslutat sig för att ta en paus 😦 Hon var ju med om en olycka för ett tag sedan och efter det har hennes självförtroende inte varit så högt, och hon har haft svårt att hantera Sessan (som så klart känner hennes osäkerhet).
Otroligt tråkigt… det gick ju så himla bra i somras/höstas då de verkligen började bli ett team! Jag hoppas verkligen att hon en dag kommer tillbaka till oss, jag kommer iaf inte skaffa en ny medryttare i första taget 😉

Enda som är bra är att Nicole stannar i stallet, hon ska hjälpa Anna-Lena & co. med deras foderponny som kommer snart! Då mister vi inte henne helt och kan hålla kontakten! Och kanske rida ut i hop? 😀
Vi önskar henne all lycka och tackar för den här tiden! En guldklimp har hon varit!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

//Erika

Trevliga Sessan

Idag var jag i stallet ganska set vid 5 tiden. var redan mörkt då och ingen annan i stallet.när jag hämtade sessan i hagen så kom hon när jag ropade på henne. skönt att slippa gå runt och leta i en mörk hage. hon skötte sig fint vid all hantering. var lite tveksam till om jag skulle våga rida på volten, var ju som en blank isbana.  började med att leda runt henne och hon verkade inte alls ha något problem med isen. så då satt jag upp och började skritta runt. vi gick igenom lite ridvägar. hon var jätteduktig hela tiden! reagerade inte på bilarna som lyste henne i ögonen när dom körde förbi. hon verkar vara nöjd med att få röra på sig igen efter en lång vila 🙂

 

//matilda

Dagens uppdatering

Nu kommer torsdagens uppdatering innan onsdagens, men det är Nicole som är så seg 😉 Vet iaf att det gick superbra för dom i går så väntar spänt på blogginlägg! 😀

Jag var ute idag på fm och kom till ett regnigt, ruggigt och strömlöst stall. Mockade åt Sessan och Rambo i mörkret (fortfarande inte kommit ngt spån, nu börjar det bli tunnt i boxen…) och svårast var ju Rambos torvbädd 😉 hoppas jag fick ut det mesta!
Sen fick Sessan stå en stund inne på stallgången, det var inte helt kolsvart och hon brydde sig inte ett dugg över att det inte var upplyst. Hade tänkt tömköra lite lätt för att se hennes gång, men spöregnet gjorde att jag ville inte ta av henne naken så jag lade på torra täcken och gick en sväng + lite ledarskap på volten.
Enkel övning: vi gör halt. Sessan ska stå stilla vad jag än gör framför henne (dvs, tar jag ett steg fram eller åt sidan så ska hon ändå stå kvar). Hon fixa det rätt bra. Ibland kom ett litet steg, men då sa jag Nej! och backade henne ett steg tillbaka.
Hade också en ngt höjd hand i noshöjd som jag även höll emot med om hon verkade vilja följa efter. Hon fattade rätt fort.
Funkade även i skritt sen, hade en ngt höjd hand med grimskaftet i framför henne, och hon höll sig bra bakom.
Men som vanligt försöker hon ju så klart att göra tvärtemot 😉 Små smygande steg eller så hehe.
Så dessa enkla övningar gör nog mer nytta än man kan tro.
Annars var hon en glad och nöjd häst! Klämde lite i på länden, baken men fick ingen större reaktion. Enda var när jag kom in lite mer på insidan av låret. Men det var mkt minder reaktion där än innan, och som sagt ingenting på ovansidan!
Nu verkar ju kortisonen ett tag, det är väl när det ”går ur” som det blir intressant att se.
Om ca två veckor ska vi ta ut massör som får känna igenom henne, så får vi se! Men det ser ljust ut! 😀

/Erika

Farliga älgar

dagen började trevligt, sessan var lugn på gott humör när jag hämtade henne ur hagen. det var härligt väder så bestämde mig för att ännu en gång rida ut i skogen. jag vill passa på innan snön och isen kommer. jag beslutade mig för att rida med hackamore idag, ridit med det förut och sessan verkar trivas  med det. när vi började rida ner längst vägen så var hon uppmärksam och pigg, jättetrevligt med taggad häst 🙂 men när vi kom in i skogen så började hon tveka. första gången på väldigt länge som hon vägrar så. konstigt, för det var tyst i skogen och ingenting som hon borde bli rädd för. så efter lite tvång och övertalning från min sida så fick jag henne att gå framåt. hon var dock väldigt spänd och gick med huvudet högt. kändes typ som att rida på en tickande bomb.  när vi kom en bit in i skogen så låg det älgbajs och älgspår på ridstigen, sessan märkte det också och höll på att få ett nervsammanbrott. sista droppen var när vi stötte på själva älgen. sessan kastade sig bakåt och ville skena hem. jag hoppade ner från ryggen och började leda henne hemåt, hon lugnade sig när jag satt av, men var fortfarande stressad så att hon darrade.  när vi gick ut från skogen så lugnade hon ner sig nästan omedelbart, som om ingenting konstigt hade hänt. jag hoppas bara att hon inte blev förstörd nu och att hon kommer att gå med på fler skogsritter :-s  sessan och sina nerver….

 

/matilda

(äldre bild på sessan i hagen)

Vacker dag!

Vad fint det är när solen skiner och träden börjar bli gula! Lite kyligt var det idag när det blåste till ibland, men det var iaf inte storm som de senaste gångerna jag ridit! 🙂

Idag fortsatte vi vår träning inför den stooora tävlingen på lördag 😉 Skrittprogrammet alltså!
Och det gick rätt hyfsat bra idag faktiskt. Hon var lugn och mjuk och gick mestadels i fin form. Men hon var  ngt okoncentrerad ibland och lyfte huvudet för att se sig omkring, det är lite irriterande för då vet man att hon inte jobbar ordentligt. Men som sagt, överlag gick det riktigt bra.
Körde igenom programmet några gånger för att sedan trava lite, se om hon skulle sköta sig (Nicole hade lite bråk med henne i går). Men det gick jättebra, hon sökte sig nedåt hela tiden och hade en relativt lugn trav, kunde iaf sitta ner mesta delen av tiden. Inga försök till galopp, varken från min eller hennes sida 😉
Kände att jag får vara med hela tiden dock, driva på om hon sackar efter och då gärna tappar formen samtidigt. Så det är lättare när man kan sitta ner och driva bättre, och inte att förglömma: våga forma för innerskänkeln i traven (lätt att man kanske är ”rädd” för att hon ska tro att man menar galopp). Innerskänkel och även ytterskänkel förstås! 🙂

Så i det hela mkt nöjd med dagens pass, som avslutades med skritt längs vägen (runt mellanhagen).

 

/Erika