Skit!

I måndags var verkligen inte vår dag. Jag var bestämd att rida på jaktkandaret för att få henne att jobba bra så vi kunde jobba med programmen men också för att inte hålla på och byta runt så mycket.

I hagen kom hon när jag ropade och hon skötte sig fint i stallet. Jag såg att stiglärdena var på kortaste hålet så jag antog att Matilda hade galopperat ganska mycket på söndagen.

Men så fort vi kom ut på volten blev hon jätteorolig och började titta sig omkring efter saker att bli ”rädd” för. Jag kände att det var svårt att få hennes koncentration och hon stod och spände sig. När jag väl hade kommit upp skrittade vi lite och hon gick på riktigt ordentligt men ändå okoncentrerat. Efter ett tag tog jag tyglarna och fick jobba ganska mycket med volter och skänkelvikningar för att få koncentration och mjukhet.

Detta följdes av lite trav. Hon tacktade jättemycket, höjt huvud och stel som bara den. Tanken var att göra mjukgörande volter som vi har fått av Anna-Lena med en volt i trav sedan längs staketet och volt tillbaka för att göra om prosseduren. Men det gick inte. När vi gick i höger varv och skulle göra volt tillbaka förutsatte hon att det var galopp och hon ville inte galoppera så hon bockade. Jag fick ett litet tips av Anna-Lena i lördags att om Sessan ens antyder till galoppfattning så ska jag säga NEJ göra halt och sedan göra om det. Men det gick ju inte eftersom hon bara bockade och jag vågade inte utmana ödet. I vänster varv gick det bättre men sedan började vi om när vi kom till höger varv…

Min tanke var då att vi skulle bryta det och göra något annat då hon faktiskt kanske var uttråkad. Så vi gick igenom skrittprogrammet (le:0) och hon gick hur fint som helst. Sedan ville jag göra travprogrammet (ld:0) men när vi skulle vända upp på meddellinjen började hon galoppera två steg, sedan bocka och sedan typ vilt galoppera som att det var något uppe vid kullen som skrämde livet ur henne. Men det var bara trams. Så då bestämde jag mig för att strunta i att vända upp på medellinjen utan bara fortsätta längs fyrkantspåret. Och det gick rätt ok. Då fortsatte jag programmet som att jag redan hade vänt upp. Gör en volt på stora mittvolten, gick helt okej, kommer längs kortsidan vid berget och ska vända snett igenom och hon sätter av i skengalopp och bockar. Då bestämde jag mig för att bryta av traven tidigare till skritt och rida snett igenom och det gick helt okej. Fortsatte programmet med travvolt och avsaktning till skritt, men väldigt spänt och högt huvud. När jag sedan skulle trava igen så tänkte jag följa spåret och uppe vid bergt sätter hon av igen och bockar och har sig. Då tyckte jag det fick räcka. Jag ville bara inte ta en sådan kamp när jag känner att odsen för att jag ska sitta kvar sjunker…

Väl inne i stallet pratade jag med Ann och hon tror att det har med vem som är ledaren. Sessan litar inte på mig utan måste vara ledaren för oss och vara på spänn hela tiden och om hon då vet att jag blir osäker då kan hon spela ut sina kort för att slippa jobba. Så jag fick lite övningar,

1. Jag ska gå som att jag är stor och stark. Jag ska vara den som flyttar på henne och inte tvärt om.

2. Inte acceptera att hon skrapar med hoven. När hon gör det ska jag rycka i uppspänningsgrimmskaften och säga NEJ.

3. Knögla ihop en IKEA kasse och klappa Sessan med den för att hon ska acceptera att jag får göra vad jag vill med henne och att hon ska inse att det är okej att hon blir rädd men inget kommer att hända.

4. Svinga ett grimskaft försiktigt över halsen och ryggen. Hon kan tycka att det är obehagligt men hon ska acceptera det på samma sätt som om en sadel råkar slå i eller sadelgjorden glider av och slår mot benen.

5. Hon ska kunna stå i boxen utan att gå ut. Detta skulle Ann visa hur vi ska göra.

Det kändes inte helt omöjligt när jag pratade med henne och det kändes skönt att kunna jobba från marken igen med nya övningar.

Jag pratade också med Camilla om Sessans foder. Hon rekommenderade att vi skippar havren och ger henne lite mer betfor. Camilla trodde även att det kanske har gått lite fot för Sessan. Högre krav som har ställts, byte av bett för att hitta något bra, galopp som hon inte riktigt orkar…

Så för att sammanfatta; Varför gör hon såhär? Jag tror att hon kan ha varit trött om hon nu galopperades hårt i söndags, vilket jag inte vet något om. Därför tror jag att hon ville smita undan. Sedan blev det mörkare allt eftersom jag red och det kan ha varit ovant, då hon inte är van att ridas i mörker och då blir hon också lite osäker på mig. Och till sist kanske hon inte riktigt kan hantera lite havre. Hon kanske blir så pigg att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen… Och sist också att hon kan vara för pressad och vi måste ta några steg tillbaka hon och jag.

Vi får se hur det går. Återkommer efter nästa ridpass.

/Nicole

Galoppträning!

Jaha, då har vi satt igång med galoppen. Har haft lektion med Anna-Lena och hon ger så bra verktyg för att kunna jobba själv. Jag tog det tredelade bettet och det gick helt okej. Sessan var väldigt tittig och det kändes lite svårt att få hennes uppmärksamhet och koncentration.

Anna-Lena började med att sätta oss i arbete med att trava, vilket blev en liten utmaning. Sessan var full med energi och ville bara fatta galopp så det var svårt att få till en fin trav. Men på ena diagonalen där vi skulle öka traven blev det jättefint. 😀

Första övningen blev i skritt för att kolla att Sessan var jämnsidig vilket gjordes med denna övning:

Det gick ut på att hålla sig inom kvartslinjen och se att Sessan kunde ta yttertygel och ställa om sig utan att ha lika mycket utrymme och tid på sig som vid fulla serpentiner. Mitt stora problem var som vanligt stödet på yttertygel, men jag tyckte att det gick bättre. Detta kompletterades med volter i varje båge.

Jag tyckte det svåraste var att komma ihåg att hålla oss innanför det lilla utrymmet, men jag kände på Sessan att hon blev mjukare för varje gång och mer lyhörd. Även jag blev bättre på stödet. En bra övning för oss båda.

Sedan skulle vi ge oss på galopp. Höger galopp blir jättefin, men vänster galopp känns jättesvår att fatta över huvud taget. Anna-Lena berättade att det är travarvarvet och Sessan är ju självklart lärd att det är förbjudet att galoppera i vänster varv. Så vi gick över till en övning för att träna galoppfattningar. Det är som en volt tillbaka men lite mer ”intensiv”.

Så vi kom i skritt och gjorde en mindre volt tillbaka än vanligt och istället för att gå rakt tillbaka till spåret så fortsattes volten så det blev skarpt till höger. På så sätt hamnar hästen rätt ställd och på ”rätt rumpa” för att kunna fatta galopp. Sessan fattade ganska fort vad som skulle göras och det kändes som att hon tyckte att det var väldigt kul. När vi skulle fatta vänster galopp behövde vi lite hjälp med en bom. Den var bra både för mig och Sessan. För mig för att jag hade ett fysiskt ”mål” att ta sikte på och veta när jag skulle ge galoppfattningen. Och för Sessan för att hon gick över något och hamnade lättare i galopp. Här fick vi jobba ganska mkt för det var svårt för Sessan och jag vågade inte riktigt driva på. Damen började tycka att det var jobbigt och bockade och tvekade så jag blev osäker. Men det gick bättre och bättre.

Jag trodde inte Sessan var så jobbad så jag skrittade inte av så mycket. Men när jag kom in i stallet såg jag att hon rykte och var väldigt varm. Jag klädde av henne och gick med henne på volten för att skritta av henne lite mer. Hon såg ganska nöjd ut ändå. 🙂

Tack Anna-Lena för all hjälp!

/Nicole

 

 

 

 

 

 

 

Ridlektion för Anna-Lena!

Åh vad kul det var idag! Kände äntligen att jag kunde rida henne ordentligt!

Vi hade bestämt att träffas kl 9 på volten. Jag var i stallet vid 8 och precis när jag skulle gå ut till hagen kom Anna-Lena. Blev överraskad att hon kom så tidigt men det var trevligt med sällskap. Så tillsammans gick vi till hagen och hon frågade om Sessan brukar möta upp. Jag sade att hon gör det någon enstaka gång men inte som rutin. Anna-Lena tyckte att vi skulle testa Sessan så vi stannade mitt i hagen och lockade och pockade. Sessan funderade ordentligt på vad hon kände för men hon var nyfiken på oss. Efter ett tag började vi närma oss men vi bestämde att vi skulle gå och gosa med andra hästar innan vi kom fram till Sessan. Hon var MYCKET fundersam på vad vi gjorde och började söka sig till oss. Då gosade vi med henne och började gå lite mot utgången (utan påsatt grimma) men det gick sådär. När grimman satt på följde hon efter som en liten vovve (som hon brukar göra). På väg till stallet tränade jag på lite halter och bara kolla om hon hade uppmärksamheten mot mig och det gick helt ok.

I stallet blev det lite mys och gos medan borstningen fortlöpte. Anna-Lena rekommenderade att använda ryktsten för att ta bort flugäggen från ben och hårremmen. Det gick riktigt bra så får nog bli till att införskaffa. Vi bestämde att vi skulle köra på det raka bettet och när det kändes bra kunde vi byta till det tredelade för att se hur stor roll det egentligen spelar med vilket bett.

När Sessan var påklädd och klar gick vi ner till volten och jag började med lite kollövningar och se om hon var med (från marken). Kollade att hon stannade när jag stannade, travade när jag började springa, lite sådant. Sedan uppsittning och Anna-Lena sade att jag skulle börja utan stigbyglar. Sessan fick gå några varv runt volten men jag fick verkligen inte sitta och åka utan en ordentlig uppvärmning för mig själv.

Uppvärmning:

• Lyfta mina ben rakt ut från hästen. Detta för att lösgöra mina lårmuskler. Fick lära mig att när jag (man) är avslappnad i låren pekar knäna rakt fram i hästens riktning, medan när jag (man) spänner sig åker knäna utåt.
• Lyft knät rakt upp. Målet är att kunna lyfta knät så det är i höjd med hästens manke. För att lyckas med det krävs balans och parera upp. Detta utan att jag ska vika mig i sidan. Denna övning gör att sittbenen kommer djupare ner i sadeln och att man verkligen känner sittbenen. Även balansen självklart.
• Lyft benet rakt bak (som kissande hund). För att klara av det krävs även balans, men främst att inte tippa framåt utan parera och få en naturlig svankning. Detta gör att låren sträcks ut men också att när benen komme tillbaka i skänkelläget känns det naturligt och inte så långt bak.
• Vicka med höften från sida till sida. Viktigt att tänka på här är att inte benen ska röra sig mer än det naturliga som kommer av rörelsen. Anna-Lena berättade även att det endast är detta lilla som krävs till en galoppfattning. När detta gjordes knakade det till ordentligt i höften (vilket kändes väldigt skönt att mjuka upp).

Nu hade Sessan börjat frusta ganska ordentligt och jag satt djupare ner i sadeln än jag någonsin gjort. Anna-Lena stoppade Sessan och skulle hjälpa mig att få i fötterna i stigbyglarna så att jag kunde sitta kvar som jag gjorde, men min vanliga längd (som brukar vara tendens till för långt) var definitivt för kort. Ett hål längdes och jag fick göra om lite lösgörande för att komma tillbaka till min sits och Anna-Lena hjälpte mig igen och då kändes det helt perfekt.

Då var det dags för lite jobb för Sessan. Tyglarna kortades och vi började med ”diamanten”:

Här jobbade vi mycket på rakställning och det var inte lätt tyckte Sessan. Vi varvade sträckornas tempo:

1:a sträckan kortade och samlade

2:a sträckan ökade steglängden

3:dje sträckan kortade och samlad

4:de sträckan ökade steglängden

Och för att damen inte skulle veta vad som skulle göras varierades detta i olika ordningar. Blev finare och finare samling och hon slutade testa och slingra sig.

Efter det gick vi över till att göra en liten volt vid varje bokstav. Hon började jobba fint redan från början. Och jag började få saker att tänka på på en gång. 😀 Sänka händerna och korta tyglarna. Sänka händerna och korta tyglarna. Sänka händerna och korta tyglarna. Och wow vilken skillnad det blev varje gång jag gjorde det.

Sedan gick jag in på stora mittvolten runt Anna-Lena där jag skulle göra den mindre och sedan större igen. Det var otrolig skillnad att hon faktiskt jobbade och inte svängde ut rumpan hela tiden utan hon var fint böjd. Detta gjordes i båda varven och sedan ut på fyrkantspåret.

Då blev det 4 serpentinbågar där jag fick tänka på halvhalt innan varje böj. Anna-Lena såg även när hon gick bakom oss att jag satt mer på höger sittben än vänster, vilket jag inte kände själv. Men då blev det att jag fick räta upp mig och sitta på båda rumporna. Denna övning kompletterades med att göra en liten volt vid varje böj på serpentinerna. Tyglarna fick kortas hela tiden eftersom Sessan kortade ihop sig så fint. På raksträckorna mellan böjarna överböjde hon sig dock gärna och gick lite bakom hand. Men med lite lirkande och lite pådriv blev det bättre.

En helt otroligt bra övning var ”mjukgörande övningen” som var en riktig evighetsövning som man kan variera väldig mkt:

Väldigt enkel men, ah, så bra! Kom på långsidan och lägg en volt på kortsidan, fortsätt genom hörnet och ut på långsidan. Viktigt med rakställningen! Lägg en volt tillbaka och gör om det åt andra hållet.

Detta gjordes i trav. Nicoles uppgift: Sänk händerna, stöd på yttertygel. Sänk händerna, stöd på yttertygel… 😀 Detta sades varje gång Sessan höjde huvudet och föll ut formen, men så fort Nicole sänkte händerna och gav stöd på yttertygeln sökte sig Sessan neråt och gick i fin form igen. Det kändes helt annorlunda i handen. Jag måste även jobba på att räta upp mig och inte fälla mig framåt då detta ger delade signaler till Sessan.

Efter lite skritt skulle vi göra det igen i trav men då började hon tramsa sig genom att göra halt och backa och ha sig. Jag drev på ordentligt och lutade mig bak och daskade till med handen (hade inget ridspö då jag tyckte det var i vägen när jag jobbade så med händerna). Och det gick ok och hon fortsatte framåt. Men när vi kom dit andra varvet klatchade Anna-Lena till henne på rumpan för att hon inte ska larva sig så och j*klar vad förnärmad hon blev. Blev lite kickar och frustration men sen gjorde hon inte så igen. 😀

Däremot började hon halvbocka sig i traven för att slippa och då tog jag in henne på en minimal volt och sedan fortsatte som vanligt. Men när hon gjort så en gång till flyttade vi jobbet så vi var på sidan mot stallet. Hon jobbade på fint men sedan började hon larva sig med att plötsligt bli ”livrädd” för bil och lastbil som åkte förbi. Men det gick bra när hon hade stannat fortsatte vi med arbetet. Vi förstod att Sessan började bli trött men hon skulle inte få bestämma när vi skulle sluta så vi fortsatte att jobba i trav på en volt runt Anna-Lena tills Sessan hade lugnat sig och gick i en koncentrerad fin form och då saktade vi av till skritt och lååånga tyglar och mycket beröm och kärlek.

Någonstans under passet gjorde vi förvänd öppna och lite skänkelvikning. Det gick riktigt bra när hon slutade testa allt möjligt och lyssnade i stället. Däremot har hon lite svårt att bara ställa huvudet utan att bog ska följa med, men det är något vi får jobba vidare på.

När vi hade bestämt att vi var klara hoppade jag av, lättade på gjorden och gick bredvid henne och kollade att hon var med. Det var skönt att röra på benen. 😀

Summan av kardemumman: Det gick så otroligt bra! 😀 Jag kunde ta fighter och hålla mig lugn, kunde få henne att vara kvar i formen, och jag kunde ha en bra (läs: bättre sits än vanligt) och känna mig bekväm i det.

I stallet blev det stretch och massa mys. Ett stort behov var avsvampning och flugspray.

Sessan såg väldigt nöjd ut när vi gick tillbaka till hagen och jag kände mig stolt över oss. Tack så himla mycket, Anna-Lena! Vet inte vad jag skulle göra utan ditt otroliga stöd och all hjälp jag får av dig. Skönt att du är klar med semester. ;-P

Längtar till på måndag för att få jobba på allt detta igen!

/Nicole