Finaste Sessan

Nu var det några dagar sedan flytten och sessan har äntligen börjat anpassa sig. i början var hon väldigt osocial med dom andra hästarna, och drog sig undan. hon stod alltid ensam längst bak i hagen. hon betade och drack dock, och verkade inte deprimerad. bara att hon ville vara ifred. men igår när jag kom till stallet så stod hela flocken samlad och betade. däribland sessan. Å vad glad jag blev! jag hade ju varit lite orolig att hon kanske inte skulle trivas här. men hon behövde nog bara tid att ta in allt nytt. var ju andra stallbytet på kort tid.

det var väldigt blåsigt och småkylig i luften och jag bestämde mig för att stanna på ridvolten och skutta småhinder. som lite växling till alla uteritter. så jag gjorde i ordning travbommar och ett litet hinder på ca 20- 25 cm. vi började med att värma upp med skritt, vilket gick jättebra. när vi skulle trava så kändes hon irriterad. hon ville galoppera och jag höll kvar trav. så blev något ryckigt mellaning. när jag styrde mot travbommarna så skärpte hon sig och travade fint över. utan att ens röra bommarna. sedan var det tillbaka till tralopp. hindret störtade hon över och jag kände att jag fick motarbeta henne hela tiden. jag borde nog börja rida mer dressyr igen, för instruktör. kan vara så att hon har tappat mycket pga alla uteritter. eller så hade hon bara en dålig dag. man kan ju inte alltid prestera på topp!

Annars har hon varit jättelugn att leda och sköta. hingstkedjan har jag kunnat skippa helt och hållet och hon står så snällt och fint vid uppbindningsstången när jag sköter henne. hon känns överhuvudtaget väldigt lugn och avslappnad. skönt!

//matilda

sessan på bete